Vad skulle hända om du plötsligt fick möjlighet att återse något som du sedan länge glömt bort, kanske till och med förträngt? Ett minne har återuppstått och en lucka i ditt förflutna öppnats. Vi lever i berättelsernas tidevarv. Förmågorna att återuppleva och att återberätta är grundläggande. Genom att bevara det förflutna kan vi se de samband vi behöver i nuet.
Glömda minnens bibliotek är en kärleksförklaring till vårt behov av att göra det förflutna närvarande, samt till all den möda runt om i världen som läggs på att sortera ut och spara det i nuet som är viktigt för framtiden. Glömda minnens bibliotek är ett arkiv med små askar där personliga minnen som förlorats förvaras. Det är också en dokumentation av hur dessa minnen – när tiden är rätt – hanteras av de personer som de är kopplade till. Via bibliotekets videoskärmar möter vi en mosaik av berättelser som tillsammans gör det personliga gemensamt.
Det säger sig självt att alla minnen inte kan sparas urskillningslöst. Det skulle leda till kaos och att de förlorade sitt värde. Samtidigt är urvalet och upprättandet av alla sorters arkiv problematiska. Hur får vi syn på det raster vi själva lägger på allt vi uppfattar? Och hur kan vi få tag på det som förbisetts eller glömts bort? För mig är verkets huvudperson bibliotekarien. Det är hon som har nyckeln till minnena och arkivet. Vi möter henne via en videoprojektion som ingång till verket. Precis som Miman i Harry Martinssons Aniara är hon en guide som hjälper oss vanliga människor ta del vår historia, men till skillnad från Miman är hon ingen upphöjd gudinna och påverkas inte av det hon förmedlar. Som byråkrat i allmänhetens tjänst vet bibliotekarien att så länge hon följer regelverket så gör hon rätt. Små misstag kan få stora konsekvenser – som att fel minne råkar gå till fel person.
Varje minne har en egen energi – det ligger i dess återskapande natur. I mötet med nuet kommer det att börja skifta form och betydelse. Kanske är det som innehållet i bibliotekets små askar står för. I varje ask finns representationen av ett minne, det kan vara en frukt, en doft eller någon sorts artefakt. I mötet med den startar minnesakten. Frågan är bara om det går att lita på ett minne som försvunnit. Är det ens mitt minne?
En del av verkets gåtfullhet ligger i det vardagliga, i arkivets enkla möblering, intervjusituationerna och de tillsynes triviala miljöer personerna befinner sig i. Marit Lindbergs installationer handlar ofta om det inte tillrättalagda, om människors vardag och vad som ligger under ytan. I Glömda minnens bibliotek bryts detta mot författaren Lena Ollmarks romantiska tanke om att det vi glömmer samlas någonstans. Det som förlorats är värdefullt och är därför bevarat i ett bibliotek som finns överallt och ingenstans.
Malin Hydén
Skribent, konstvetare
Glömda Minnens Bibliotek 